Tidigare förknippade jag standardisering främst med tillverkande industri och tjänsteföretag inom den kommersiella sektorn, men ju mer jag kommit i kontakt med det, så inser jag att detta är vad den offentliga sektorn behöver. Det skriver Anders Lago, tidigare kommunalråd och ordförande för HSB.

Krönikan publicerades ursprungligen i Magasin SIS nummer 2, 2024 som du kan läsa här.

Jag har under mitt yrkesliv varit aktiv i såväl privata, offentliga som kooperativa företag. I tolv var jag kommunstyrelsens ordförande i Södertälje och under tio år arbetande styrelseordförande för HSB i Sverige. Under nio år var jag styrelseledamot i styrelsen för Folksam SAK. Jag har också ägnat mig mycket åt civilsamhällets organisationer, och varit ledamot i styrelsen för bland annat Stockholms stadsmission, biståndsorganisationen We effect, Stora Sköndal och nu inom funktionsrättsrörelsen som ordförande för Riksförbundet FUB.

Störst utmaningar med styrning och ledning har jag utan tvekan fått jobba med inom det offentliga. Styrelserna är sällan eniga, det tillhör ju det politiska att man ska tycka olika. Uppdragen till chefer och medarbetare är ofta otydliga, och det saknas bra verktyg för uppföljning och utvärdering. Inom många delar av verksamheten utförs verksamheten både av privata företag och av offentligt anställda, även om verksamheten uteslutande finansieras av skattemedel.

Varför kan då standardisering vara till nytta i det offentliga?

Jo, det ger förutsättningar att tjänsten är lika oavsett vem som levererar den, det ger en ram för god kvalitet och det ger en möjlighet att engagera medarbetarna i utvecklingsarbetet. En standard är också en utmärkt grund för uppföljning och utvärdering.

Egentligen är ju detta inte så konstigt, och något som borde tilltala både politiker och ledande tjänstemän. Utgångspunkten är ju att kommuner, regioner och stat ska ge alla medborgare en likartad tjänst oavsett var man bor eller vem man är.

I dag finns eller på väg fram standarder för flera olika offentliga tjänster, bland äldreboende, HVB-hem, LSS-boende, daglig verksamhet och medicinsk bildbehandling inom sjukvården. Men trots fördelarna med en standard, möts jag ofta med misstro eller ett motstånd när jag pratar med företrädare för kommuner och regioner, eller för den delen deras intresseorganisation SKR. Ofta anses standarder kostnadsdrivande. Jag har svårt att förstå det, visst kostar de en del i början, men i längden blir det oftast till lägre kostnad. Här finns många exempel att hämta från industrin och tjänstesektorn.

Så en uppmaning till det offentliga: i dag när samhällsekonomin är kärv, var inte så tveksamma, utnyttja de fördelar som en standard kan innebära.

Anders Lago,
ordförande för Riksförbundet FUB inom funktionsrättsrörelsen, tidigare bland annat kommunalråd och ordförande för HSB.