Rostgradsboken är både en standard och global bästsäljare, som utkommer i en ny reviderad version inom tre år. Med stöd av RISE och SSAB, ska SIS även ta fram nya bilder på rost- och förbehandlingsgrader, för första gången på 30 år.

Längst ut på klipporna med full exponering mot Skageracks saltstänkta vindar, ligger en av RISE testanläggningar. Platsen på Bohus-Malmön representerar den ultimata landmiljön, för att utföra korrosionsprovning av metaller, färgsystem och produkter relaterade till infrastruktur, konstruktioner, marina miljöer och fordonindustrin – bara för att nämna några.

Här ska Svenska institutet för standarder, SIS – med stöd av RISE och SSAB – ta fram underlag till en reviderad version av ISO 8501-1. Den så kallade Rostgradsboken är en tvättäkta storsäljare som innehåller bilder för klassificering av stålkvalitet och erforderlig renhet hos stål efter förbehandling. Båda dessa parametrar är oerhört viktiga för den slutliga kvaliteten och förväntad livslängd av stålkonstruktioners rostskydd.

Bilderna i den nuvarande versionen togs för över 30 år sedan och det finns en växande efterfrågan på nya fotografier som bättre återspeglar hur stålytor förbereds idag. Det är dock inte fullt så enkelt som att bara trycka på knappen. Stålet måste nämligen först korrodera för att motsvara den rostgrad som standarden ska beskriva, sedan genomgå olika standardiserade ytbehandlingar som fastställts enligt ISO:s standard. Först därefter blir det aktuellt att fotografera plåtarna, under specifika ljusförhållanden.

Exponerade för saltstänkta vindar upp till 30 m/s

I slutet av september, när höstlöven lyser rödgula och sommargästerna för länge sedan har lämnat Västkusten, följer vi med Fredrik Fehn, produktutvecklingschef på SIS och Björn Tidbeck, forskare på RISE, för att övervaka det första steget i projektet, som går ut på att sätta upp 30-talet stålplåtar på vardera 30 kilo.

Den lindrivna färjan över sundet avgår två gånger varje timme. Väl där tar vi oss fram med en fyrhjuling. Fältstationen på Bohus-Malmön är välkänd bland stålexperter och många företag i branschen passar på att göra ett besök. På hotellet träffar vi representanter från Tikkurila, ett färgföretag som tagit sig hit för att ha konferens idag, men som också testar sina produkter här.

Mats Nordin är en av Tikkurilas seniora experter, som uttrycker sin uppskattning när han får veta att Rostgradsboken ska revideras. Han förklarar att nya fotografier kommer att göra det lättare att komma överens om korrekta nivåer och genomföra viktiga kvalitetskontroller inför rostskyddsmålning.

Senare ute på klipporna och mitt under det handfasta jobbet med att bära ut plåtarna, skojar Fredrik Fehn om att den här delen av projektet är ungefär lika spännande som att se färg torka – med referens till att stålplåtarna nu bara ska stå här och rosta.

Exponeringsramarna som är byggda för att klara vindar upp till 30 m/s, är placerade på klippkanten innanför ett låst staket. Den här anläggningen är klassificerad C5. Det motsvarar en mycket hög korrosivitet, det högsta testvillkoret som finns tillgängligt på land. Extrem korrosivitetstestning är endast tillgänglig ute till havs.

– På Bohus-Malmön har vi fyra testplatser, bland annat Kvarnvik som är en 5000 kvadratmeter stor C5-anläggning och den lite mindre C3-klassade Kattesand. I det här projektet kommer vi sätta upp tolv plåtar på tre av dem, för att sedan jämföra resultaten, säger Björn Tidbeck.

Det finns sex korrosivitetsklasser enligt EN ISO 9223, allt från mycket låg (C1) till extrem korrosivitet (CX). RISE erbjuder även atmosfärisk exponering på fältstationer i Kristineberg, Gällivare och Ryda Kungsgård i Uppland. Men också i Dubai och franska Brest.

Testanläggningen på Bohus-Malmön byggdes av Korrosionsinstitutet, numera RISE, för snart 60 år sedan och har varit viktig för materialprovning och produktutveckling, där möjligheten att testa har varit avgörande för att förbättra egenskaper och garantera hög kvalitet. Idag spelar anläggningen en allt viktigare roll för innovation och hållbarhet, genom att den underlättar tester av nya material.

Så hur länge ska plåtarna nu stå här och rosta?

– Vi räknar med att de är tillräckligt rostiga om ett, eller kanske två år. Men vi lovar att återkomma med uppdateringar, säger Björn Tidbeck.