SIS projekt i utvecklingsländerna bäddar för internationell handel och främjar svenska intressen

I samarbete med Sida och lokala standardiseringsorgan runt om i världen arbetar SIS för att utveckla standarder i utvecklingsländer. Fördelarna för de berörda länderna är uppenbara, men det finns uppsidor också för svenska organisationer och företag.

Carina Svensson arbetar som projektledare inom internationellt utvecklingssamarbete på SIS, ett arbete som bedrivs inom den globala standardiseringsorganisationen ISO. Det innebär att hon har världen som arbetsfält. Tidigare i sommar kom hon hem efter en vecka i Bolivia där hon håller på att utveckla ett projektförslag i samarbete med svenska ambassaden i Bolivia och Sida. I det fallet handlar det främst om standarder inom vatten och energiförsörjning, och syftet är lika mycket kunskapsöverföring och praktisk tillämpning som att faktiskt ta fram standarder.

– Projekten måste vara lokalt ägda, annars blir det ingen långsiktig effekt, säger Carina Svensson.

Sedan 2012 arbetar SIS med en mer strategisk plan för hur organisationen ska arbeta med frågorna. Två projekt startades samma år, ett i Asien och ett i östra Afrika. För att slippa orimligt pendlande bosatte sig Carina i Vietnamn under åtta månader under den perioden.

Nu är hon ingen ovan resenär, tidigare har hon praktiserat både på FN och Europaparlamentet, och innan hon kom till SIS arbetade hon på ett australiensiskt konsultföretag med uppdrag i bland annat Jemen, Georgien men också lokala utvecklingsprojekt i Mellanöstern.

– I Mellanöstern handlade det bland annat om att göra geotekniska undersökningar av hela landmassan för att kunna slå fast vilka arealer som lämpade sig för odling, och i så fall vilken typ av odling. Vi hade ganska gott om sandprover på kontoret efter ett tag...

Carina Svensson har en magisterexamen inom statskunskap med inriktning mänskliga rättigheter och internationella relationer. 

Det internationella arbetet på SIS består i princip av två delar: dels att bygga lokal kapacitet för att ta fram standarder och dels att praktiskt implementera dem. Hon pekar på att man måste vara ytterst lyhörd för lokala förhållanden för att kunna göra ett bra jobb, och därmed är det viktigt att faktiskt vara på plats.

– Det är helt omöjligt att på djupet förstå behoven i olika länder om man inte faktiskt har varit där och lärt känna människor. Det är självklart att det uppstår kulturella krockar, men jag har lärt mig att om man är ödmjuk och lyhörd så kan man nå fram till människor med andra värderingar och bakgrund. Och på samma sätt som jag kanske tycker att något är märkligt så måste jag vara ödmjuk inför hur märklig jag själv framstår i exempelvis arabvärlden som ogift vid 35 års ålder. För att inte tala om att jag är kvinnlig projektledare alltså.

Ambitionen är också att dra nytta av kontakter som redan finns i de olika länderna. När SIS jobbade med en CSR-standard i Sydafrika var det naturligt att kontakta svenska Tetra-Pak som är etablerade i landet sedan länge, och som ligger långt framme inom CSR-arbetet. Och eftersom SIS tekniska kommittéer ser ut som de gör med medlemmar från både myndigheter och det svenska näringslivet så händer det att affärsmöjligheter yppar sig.

– Det är inget vi kan aktivt kan styra, men det är naturligtvis så att sådana här projekt bäddar för internationell handel och främjande av svenska intressen, säger Carina Svensson.

Hon pekar på att behovet av standarder ofta uppstår för att svenska företag ställer krav på sina underleverantörer i olika länder, och då växer förståelsen för och efterfrågan på standarder vilket får effekt med ringar på vattnet. I projekten handlar det också om att ta tillvara på regional kunskap. Bolivia delar många utmaningar vad gäller exempelvis vattenförsörjning med grannländerna och då tittar man på vilka av dessa som är aktiva inom relevanta standardiseringsprocesser och involverar experter därifrån.

– Jag har verkligen världens bästa jobb, men om det gick skulle jag gärna minimera tiden jag spenderar på flygplatser och ombord på flygplan, säger Carina Svensson.

Text: Andreas Andersson