Denna europastandard för lödarprövning (enligt den definition som ges i 3.1) anger de huvudkrav som är väsentliga för hårdlödningsmetoden, provningsbetingelser, bedömning och intyg. På grund av de många tillämpningsområden som finns för hårdlödning innehåller inte standarden detaljerade acceptansgränser då dessa är speciella för varje produkt och måste avtalas i varje enskilt fall före kontraktets ingående (se även 4). Det förutsätts att vid behov särskilda krav utarbetas för de enskilda industritillämpningarna inom ramen för standarden och anges i respektive tillämpningsstandard. Rekommenderat formulär för intyg om lödarprövningen finns i bilaga A. Vad beträffar proven krävs att lödaren visar nöjaktig praktisk erfarenhet och kunskap om de hårdlödningsmetoder, material och säkerhetskrav med avseende på vilka han skall godkännas enligt en skriftlig procedur. Standarden gäller hårdlödning med handbrännare (flamlödning) och gäller uteslutande prövning av lödare vars manuella skicklighet har direkt inflytande på resultatet och effektiviteten hos lödförbandet. Den gäller inte för de lödare som inte behöver använda manuell skicklighet eftersom en sådan prövning vanligtvis inte behövs i detta fall. Om lödaren genomgått en särskild yrkesutbildning på det icke industriella området med examen där även hårdlödning ingår, skall den här standarden inte gälla så länge lödaren är anställd inom det området. Utfärdandet av intyg för godkännande av prövningen sker under granskarens eller det granskande organets fulla och enda ansvar.